Jag brukar inte ha svårt för att sätta ord på saker, varken i tal eller skrift, men den här gången känner jag att jag famlar lite. Kanske tunghäftan/skrivkrampen lossnar om jag visar några bilder.

Vi kan säga att en resa som påbörjades för 1 år sedan nu fullbordats. Vi kan prata om drömmar som slagit in. Men vad det handlar om är ett rum. Ett rum som blivit till. Där det för ett år sedan bara fanns en kallvind, utan innerväggar och innertak, har ett bostadsutrymme tagit form. Men det har inte varit en resa utan ansträngningar. Det som idag bara syns som panel i taket och OSB-skivor på väggarna döljer i själva verket vindpapp, isolering, byggplast, eldragningar, luftspaltskivor, inspektionsgångar och upprivna vindsgolv. Timmar, timmar och åter timmar. Svett, blod, svarta snor, svordomar och rynkade pannor. Vi har haft hjälp från när och fjärran, antalet byggnadsingenjörer som varit inblandade går knappt att räkna på två händers fingrar. Och nu är vi där. Rum.

Tack alla ni!

  • Anki

    Du låter nästan lyrisk! Men det är härligt när man ser ett hem växa fram. Ett hem som man själv (med lite hjälp förstås) skapar. Det är stort. Och byggnadsingenjörerna kommer tillbaka :) Var så säker!

    • Jenny

      Lyrisk – det är nog en korrekt analys :)