Man skulle ju kunna tro att köksplanering, det har vi bara ägnat oss åt de senaste månaderna. Men i själva verket började funderandet och drömmandet redan när vi flyttade in för snart två år sedan. Sedan dess har otaliga idéer och ritningar passerat.

När det gäller material i bänkskivor kan man nog säga att vi har gjort en resa. Det började med att vi suktade efter stenbänkskivor i granit och marmor (bild från www.hagakoket.se).

Hagakök marmor

Förr hade man ofta det i kök, och  vi tyckte det både passade in i stilen vi sökte och var jättesnyggt, plus en slät, tålig yta. Men det är också jättedyrt, jättehårt (skramligt och med en viss känslighet för att spricka?) och i vissa fall känsligt för syror. Nämnde jag att det är jättedyrt? Så nej, när det var dags att bli lite mer realistiska valde vi att stryka stenskivor från önskelista.

Istället vände vi blicken mot träskivor (interiörbild från www.hagakoket.se, bild 2 bänkskivan Mossåkra, www.ikea.com)

 

Ikea björk Mossåkra

 

 

 

 

 

 

 

Trä är snyggt, passar med nästan alla färger och ger en varm och trevlig känsla. Eftersom det är ett naturligt material tyckte vi att det kunde passa i ett äldre hus.

Det finns lite olika ytskikt man kan välja på träskivorna, bland annat en vaxad variant som tydligen bara behöver oljas in med några års mellanrum. Annars är det ju just underhållet och känsligheten mot vatten som brukar ligga på minussidan. Trä är också ett relativt mjukt material som med tiden blir slitet, repigt och så vidare. Och det blir vattenringar och annat skoj. Men har man då valt en massiv skiva går det ju att slipa på den ett antal gånger.

Ja, om man nu orkar underhålla och vara rädd om sin skiva är det ett fint alternativ som finns i många olika träslag, pigmenter, ytor och tjocklekar. Men inte heller massivt trä är särskilt billigt, även om det lägger sig under stenskivorna i pris. Vi landade på ett ”kanske”. Björk eller ek.

Och så var det då det här med laminat. Det uteslöt vi från början. Båda hade svårt för tanken att i det kök vi planerade använda ett material som skulle likna något annat – trä eller sten. Många skivor är riktigt snygga, och vi var nöjda med den imitation av ett mörkt träslag vi hade i vår lägenhet i Uppsala. Men det var i ett hus byggt på 2000-talet, inte 1920- talet. Njae, trots tålighet, lätta att sköta, massor att välja på och ett bra pris var det svårt att på allvar begrunda laminat som ett alternativ. Tills vi hittade den klassiska ”Virrvarr” (bild från formica.com)

Formica VirrVarr

Detta är det mönster som Prins Sigvard Bernadotte designade för Perstorp på 1950-talet. Vi gillar att det inte försöker efterlikna varken sten, trä eller något annat material. Det är en klassiker som bara är som den är. Naturligtvis existerade den inte på 20-talet, men det gjorde inte diskmaskiner heller. Och diskmaskin tänker vi definitivt ha.

En rolig twist är att våra nuvarande köksbänkar är just perstorpsskivor i just det här mönstret. Tyvärr inte i tillräckligt gott skick för att återanvända, men man måste ändå uppskatta den historiska röda tråden. Mönstret finns även med mörkgrå botten och vita/ljusgåra linjer, men vi uppskattar den här ljusa varianten.

Så nu verkar det som att vi, mot alla odds, kommer att välja en laminatskiva. Kors i taket! Eller, jag menar, på köksbänken….